När vi tre blir fyra

Onsdagen den 28/12 började slemproppen lösas upp, dock helt utan känningar på att något skulle vara på G.  Torsdagen den 29/12 var fortfarande slemproppen under upplösning. Jag hade rosafärgade flytningar hela dagen. Satt på jobbet och arkiverade, min näst sista arbetsdag innan ja skulle gå på mammaledighet. Klockan var runt 15-tiden och jag började känna en molande känsla i svanken. Från att jag kände det första gången så kom det tillbaks ganska regelbundet men med ganska långa mellanrum. Jag skulle inte säga att det gjorde ont, det var mer en obehaglig känsla. 

 

Jag skulle hem till Therese efter jobbet, så vid 16:30 kom Matte förbi jobbet och hämtade Nova. Jag nämnde då för honom att jag hade lite ont, men vi gjorde ingen stor grej av det. 

 

17:00 när jag slutade åkte jag till Barkarby Pizzeria och hämtade mat till mig Therese och Ali. Vi käkade tillsammans och under middagen nämnde jag för Therese att jag hade ont i ryggen. Det kom typ var 10 minut och jag nämnde för henne att jag trodde att det var förvärkar. Under middagen tyckte jag att det gjorde lite ondare för varje gång "värken" kom. Efter middagen tog vi en kaffe och då kände jag att det började bli lite svårt att fokusera på det vi pratade om och jag var tvungen att ställa mig upp. Jag avrundade besöket för att åka och lägga en värmekudde i svanken. 

 

I bilen påväg hem ringde jag mamma och vi diskuterade om det jag kände var förvärkar vilket vi båda trodde att det var. Jag viste inte riktit vad förvärkar innebar men jag har hört att man kan gå med förvärkar i veckor innan det är dags, vilket skrämde mig. Ska jag känna såhär i flera veckor? Jag avrundade samatalet med mamma när jag kom hem till min parkering, då kände jag att en värk smög sig på. 

 

Väl hemma värmde Matte en vetekudde som jag la i svanken. Satt i soffan  2-3 timmar och började tänka på andningen när "värken" kom. Anedningen till att jag skriver "värken" är för att jag inte förstog att detta var värkar på riktigt.

 

Vid 22-tiden tog jag en varmdusch, vilket var jätte skönt. Sedan började jag och Matte klocka värrkarna. Dom var då ca: 1 minut långa och kom med ungefär 7 minuters mellanrum. Vi ringde då in till förlossningen för jag ville höra om dom trodde att det var på G eller om detta endast var förverkar. Dom sa att det är svårt att svara på, ta 2 alvedon och ring tillbaks om du har 3 värkar på 10 minuter som varar i över 1,5 minut. 

 

Matte åkte till Statiol för att köpa alvedon och jag la mig i sängen i hopp om lite sömn. Jag insåg ganska snabbt att det inte skulle bli någon sömn för min del och jag sa till Matte och jag tror att vi båda bir hemma från jobbet imorgon om det fortsätter såhär. 

 

Jag hoppade mellan sängen, en stol och en sittpuff vi har. Så fort jag stod upp kände jag mig jätte kissnödig, men när jag gick på toa kom knappt någontng. Värkarna vart snabbt längre och kom med kortare tid emellan. Vid 01:30 tror jag att det var drygt 3 minuter mellan värkarna. Jag tyckte det var hanterbart men då sa jag till Matte och vi kan lika gärna åka in och låta dom undersöka så vi vet om det är på riktigt eller falskt alarm. Om vi är kvar hemma kommer jag ändå bara vanka runt. Vi ringde till förlossnigen igen som sa att vi kunde komma in. 

 

Vi kände oss inte alls redo eller speciellt förberedda. Ingen BB-väska packad men det gjorde vi lite snabbt mellan värkarna. Jag hade tidigare plockat ihop det vi skulle ha med till bebis, men våra grejer hade jag inte lagt en tanke på att packa. Jag var fullt inställde på att jag skulle gå över tiden (som min mamma gjorde med både mig och min bror) så jag tyckte att jag hade mycket tid på mig. Matte gick och hämtade bilen och vi körde till Danderyds förlossning. Jag var helt säker på att vi skulle få åka hem igen, men tyckte det kändes skönt att ha något att göra istället för att bara vanka runt hemma. Värkarna var fortfarande hanterbara så länge jag tänkte på andningen när dom kom . Andas in genom näsan och ut genom munnen. 

 

02:02 - Väl inne på förlossningen möts vi av en barnmorska som visar oss till förlossningsrummet. Hon sätter CTG samt värkmätare. Bebis hjärtljud är bra. Värkarna tror jag låg på typ 28 enligt mätaren. Matte frågade vad dom brukar ligga på när dom är som värst och då brukar dom tydligen ligga runt 120-130. Hon lämnar oss själva en stund och efter några minuter kommer en annan barnmorska in som ska undersöka mig. Hon frågar hur läget är och jag svarar något i stil med att jag överlever. Jag såg på hennes leénde hur hon tänkte, här har vi några som kommer få åka hem. Hon sa även något i stil med, många förstföderskor kommer in både en och två gånger innan det brukar vara dags på riktigt. 

 

Hon undersöker mig och ler, tittar på mig och jag är 100 % säker på att hon ska skicka hem oss. Istället säger hon, det här blir ingen januaribebis. Du är öppen 6 cm. Det var lite som en dröm som slog in. Öppen 6 cm, och jag tyckte inte att det hade varit så farligt såhär långt. Nu kör vi tänkte jag. Barnmorskan frågade om jag ville ha någon smärtlindring och jag bad om att få bada. Badet var ledigt så vi blev inskrivna och gick bort till badet direkt.

 

03:10 - Matte laddade upp med datorn och kollade 2 avsnitt av en serie medans jag satt i badet och drack saft. Jag bröjade låta i värkarna vilket jag inte tänkte på då men i varje utandning så åååååååaaade jag. Matte sa att jag satt och sjöng för honom. Haha... Matte frågade mig flera gånger om jag inte ville prova lustgas men jag tyckte fortfarande att det gick rätt okej och jag ville köra på utan. Barnmorskan kom in med jämna mellanrum och lyssnade på bebis hjärta. Vid 04:30 kände jag hur det började vattnas i munnen och jag bad om en spypåse. All saft jag hade druckit kom upp. 

 

05:00 - Dags att undersökas igen, barnmorskan sa att det var okej om jag ville sitta kvar i badet men jag kände mig lite rastlös och som ett jätte stort russin så vi gick bort till vårat rum, redo för undersökning. Öppen 8 cm, YES!! Det går frammåt! Nu bad jag om lustgas som hon satte på 60/40%. jag kände ingenting, så hon provade höja till maxdos men jag kände fortfarande ingenting. Matte fick prova för att konstatera att den fungerade och han höll på att svvimma på 3 djupa andetag, så funka gjorde de. Jag kände bara att jag blev lite lite lurig i huvudet men inte att det hjälpte mot värkarna, så jag la ifrån mig den. Dom föreslog sterila kvaddlar vilket jag tackade nej till då jag faktiskt inte hört någon prata positivt om dom.

 

05:45 - Blir erbjuden akupunktur som jag tackar ja till, dom satte nålar i ryggen, händerna och i pannan. Upplevde dock inte att dom hjälpte. 

 

 

 

07:25 - Värkarna har nu blivit mer intensiva och jag började tycka att det var jobbigt. Dom frågar om jag vill ha ryggmärgsbedövning, jag trodde det var för sent för den, men är ändå lite skeptiskt. Man har ju hört talas om den nålen och att den är hemsk att sätta. Förklarar att jag skulle vlija ha den men är lite rädd för nålen. Barnmorskan säger då att man får en bedövningsspruta först som sticker till men att man sedan inte känner så mycket så jag tackar ja till EDA. Barnmorskan kallar på narkosläkare som är upptagen men ska komma snart. Jag går på toa för att kissa så långe och spyr även påväg tillbaks till sängen. 

 

07:44 - Ny undersökning, nu 9 cm öppen. Huvudet är ovanför Spinaetaggarna. Jag börjar bli otålig och vill ha den där EDAn NU!! Nu är värkarn jobbiga och jag jag tar tillbaks lustgasen för att få något annat att fokusera på. Nu andas jag febrilt i masken och nu hade den nog mer effekt än jag trodde vi den stunden. Jag tog nästan inga pauser från masken så det kändes nästan som att jag var påväg att svimma vid ett flertal tillfällen. Matte fick ta masken från mig. 

 

 

08:45 - Narkosläkaren kommer in, ber om ursäkt för att jag har fått vänta. Hon hade gått till BB Stockholm och letat efter mig där. Bedövningen stack till, men inte alls så farligt. Sen var det bara ligga still och vänta tills den var på plats. Dom hade lite problem att sätta EDAn då jag tydligen var benig mellan kotorna, men tillslut satt den. Inte så farligt alls som jag hade föreställt mig. 

 

Samma sekund som ryggmärgsbedövningen började värka var det som att komma till himmelriket. Dom bäddade en säng till Matte och vi båda fick sova. Värkarna försvann helt och den hade tagit precis som man önskar. Jag tror jag fick sova närmre en timma sen kom barnmorskan in för en ny undersökning. 

 

 

09:48 - Fortfarande 9 cm öppen och huvudet är på samma ställe som innan, ovan spinaetaggarna. Barnmorskan skrapar lite på hinnblåsan som spricker. Vattnet är grönfärgat vilket tyder på att bebis är lite stressad och har bajsat i fostervattnet, dock inget som syntes på CTGkurvan. Hjärtljuden såg bra ut. 

 

Här stannade allt av lite så barnmorskan bad mig sätta mig på pilatesbollen för att se om något skulle hända. Efter ca: 30-45 minuter på pilatesbollen ringer jag på klockan. Börjar då uppleva ett visst tryck nedåt. Som att jag vill gå och bajsa, barnmorskan förklarade att jag det bara är en känsla men att jag kunde försöka kissa, vilket inte gick. Efter försöket att kissa fick jag sätta mig på knä i sängen hängandes över ryggen på sängen. En jobbig ställning enligt mig. Jag tror Matte fortfarande sov vid det här laget. Får påfyllning på EDAn och ber om lustgasen igen. Hoppar ner på pilatesbollen en stund till. 

 

 

12:12 - Tappar dom mig på Urin

 

12:15 - Nu börjar dom prata om att bebis måste börja vandra ner i kanalen och vrida sig så jag får hoppa runt i ett gäng olika ställningar för att se vad som funkar bäst. 

 

13:24 - Krystvärkarna börjar. Jag ligger på sidan i sängen med benet upp i ett benstöd. I början sa dom bara att jag skulle slappna av men inte trycka på. Dock lättare sagt än gjort när kroppen i princip trycker på av sig själv. Efter någon krystvärk säger dom att jag kan trycka på. Det kändes som att huvudet skulle komma ut för varje gång jag tröck på. Matte baddade mig i pannan med en kall handduk och peppade mig så gott han kunde. Jag har hört någonstans att man ska trycka hakan i bröstet och tänka att man ska göra en sit up, inte skrika utan samla kraftern och i det tysta bara trycka på. Så det gjorde jag. Tre krysningar per värk. Mellan värkarna var nästan värst. Det brann mellan benen och man bara kände hur huden spände, och där låg man och väntade in nästa värk. Mitt i en värk när jag krystade hörde jag hur det knäppte till och barnmorskorna sa, sluta tryck. Du brast! Det sved och brände och just i denna stund önskade jag verkligen att jag kunde byta plats med Matte. Jag tror jag i denna stund drog honom å både håret och örat, helt okontrollerat. Strax därefter var huvudet ute och sen gick allt så fort. Dom såg att han hade navelsträngen 3 varv runt halsen så allt vart lite panik. Dom tog tag i hans lilla huvud och bara drog ut honom. Den assisterande barnmorskan försökte i panik att få bort navelsträngen men blev undan puttad av den ansvariga barnmorskan som lyckades få bort navelsträngen ganska snabbt. Bebis skrek inte. Jag förstod inte riktigt vad som hände i denna stund, allat gick så fort. Dom slängde honom på mage och började frotera upp honom. Ganska snabbt började han skrika och där någonstans fick Matte syn på pungen. Kolla så han och pekade, det är en pojke. Här började mina tårar spruta och strax därefter låg han på mitt bröst. 

 

 

När Charlie hade landat på mitt bröst fick vi beställa fika. Varm chocklad och mackor med skinka och ost på. Dom berömda mackorna som alla pratar om. Sen skulle dom få ut moderkakan. Nu när man tyckte man var klar.. Dom började trycka på magen vilket inte var speciellt skönt, sen bad dom mig hosta flera gånger. Den kom ut ganska lätt. Dom frågade om vi ville se vilket vi ville. Dom visade säcken han hade legat i och moderkakan. Coolt! 

Sen skulle jag lappas ihop. Spruckit på 3 ställen. Inte så mycket men ändå på tre ställen. Det här var nästan det värsta av allt. Bedövningssprutan sven som sjutton och jag bara skrek. Nu var jag inte lika cool längre. AJAJAJAJ! Nu ville jag vara klar! Dom lät bedövninen ligga en stund så den skulle börja värka, men jag kände ändå när dom började sy. Hon la mer bedövning men förklarade att jag hade spruckit framtill vid klitoris och att det är väldigt svårt att bedöva där då man är så känslig. Det var verkligen hemskt! tror faktisk det var värre än själva förlossningen. 

 

När det var klart fick jag gå upp och kissa samt ta en dusch. Sen kom brickan med mackorna. Varken jag eller Matte var speciellt intresserade av att äta. Jag åt en macka men glömde smaka på chokladen. Här har jag precis fått en son, vem har tid att äta då?? 

 

 

Våran förlossning var en otroligt häftig upplevelse och jag är inte alls avskräckt från att föda barn igen. Det är det häftigaste jag har gjort och smärtan skulle jag genomlida 1000 gånger om för det vi fått för det. 

 

Matte var ett grymt bra stöd genom hela förlossningen och fanns där precis lagom mycket, även om jag många gånger var så fokuserad på mig själv så jag nästan glömde att han var där. Jag trodde att jag skulle kunna bli en riktig raggata av smärtan och jag var rädd för att jag skulle bli en bitch mot Matte men vi hade en fin stund tillsammans och stämningen var bra hela vägen.